Hera min fina
Idag efter skolan åkte jag, min bästa kompis, min syster och mamma till stallet för å rida.
Min bästa kompis Ella har två gamla hästar som nu ska bo på Haväng (stallet) i sommar. En av dem ska eventuellt vara med på något ridläger.
Hästarna kom till stallet precis när vi bytt om. Dem var lite uppspelta och lystna på allt och alla.
Min goda vän var också i stallet och tänte rida, så vi red tillsammans. Ella och min syster skulle rida Ellas hästar på ridbanan för att vänja dem lite. Mammas sköthästs sadel gick åt till en annan häst. Så mamma, som fyllde år, fick en egen tur med sin älsklingshäst! Hon red då barbacka. Min goda vän Polly och jag red ut själva då. Jag på finaste Hera och hon på hennes älskling Sinevra, som är en B-ponny.
Vi red i ett lagom tempo, hade härliga galopper och hoppade i skogen. Vi gjorde även nya hinder och byggde upp nedfallna.
Tiden rullade på och snart måste vi tillbaka. På vägen hem finns det en stenmur. Inte alls hög men rätt så bred. Över stenmuren satt en gren ganska lågt. Polly hoppade över på Sinevra och jag var inte beredd och Hera följde efter. Jag försökte att böja mog ner så långt som möljigt under hoppe. Hera är en D-ponny, alltså större än Sinevra.
Mitt i hoppet kände jag en smärta i huvudet och nacken. Jag hade då slagit i grenen i huvudet, Hera travade glatt på efter hindret medan jag försökte torka bort tårarna (ja, jag får tårar i ögonen väldigt lät). Polly hade inte stött i grenen, tur flr henne att Sinevra e så liten!
Men det var inte så kul ;/ Resten av den närmaste timmen hade jag ont i nacken, men sånt får man tåla om man rider! ;-)
Godnatt <3
